Inre ilska!

Nu har det gått cirka 3 veckor, aa 3 veckor som jag kännt att fy fan vad förbannad jag är! Lätt irriterad, allmänt otrevlig, nere. ja allt på den mörka sidan. och det gör mig lite orolig. vad är det som händer? är det det tråkiga mörka tiden som gör det? eller håller jag på att bli en annan person? det är inte likt mig att va så irriterad. Får hoppas att det blir bättre. Idag fick ja reda på att det vänder igen. Att det bara kommer bli ljusare å ljusare, å det var så undrbart skönt å höra. hatar när det är så mörkt å trist! eller hur? gör inte ni med det?

Ne, så här får de inte vara. Hjälp mig vänner! Pigga upp mig! Nu behöver ja er mer än någonsin!

ibland när man sitter här hemma å glor rätt in i vägen stick solo. så undrar man varför man är ensam för? Varför har man ingen brevid sig? Alla mina älskade vänner har ju killar. varför har inte jag det? Det är såna konstiga tankar ja kan få i mitt huvud, Men jag vet inerst inne att jag mår bäst utan någon. Iaf just nu. men ibland vill man bara ha en kram, en klapp på kinden. Det är det som saknas ibland.. Jag hoppas det går över snart. skönt å prata ut sej lite här iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0